The time is running out - Kapitel 7

Tidigare: Killarna satt i en soffa och började svara på massa frågor. Jag och Claire satt en bit bort i en annan soffa och lyssnade på allting dom sa.

En halv timme senare var intervjuen klar och killarna började röra sig hitåt. Jag kände hur Claire grabbade tag om min hand hårdare och hårdare.
''Hej, är det du som är hennes kompis?'' frågade Louis log lite lätt och sträckte fram sin hand.
Hon tog tag i hans hand och stammade fram ''Herregud, du pratar med mig.. Mitt namn är Claire'' sa hon och jag märkte att hon hade blivit röd som ett blinkljus i trafiken. Han flirtade med ena ögat och släppte sedan greppet om hennes kallsvettiga hand och sa ''fint namn, trevligt att träffas''.

Alla började småprata lite smått innan Paul kom fram till grabbarna och tackade dem för att ha kommit så snabbt på ett sånt kort besked och hälsade ganska fort på mig och Claire innan han gick vidare och ut genom dörren med en mobiltelefon i sin ena hand.
''Så.. vad säger ni om att gå och köpa nått gott på glassbaren?'' sa Harry och log.
Alla nickade instämmade och jag ställde mig upp från den sköna skinsoffan som vi just suttit i, Zayn kom emot mig och tryckte ner något i min byxficka.
''Ta med dig någon som du tycker är rolig att umgås med'' sa han och visade sitt fina leende. Efter att vi alla börjat gå drog jag upp mobilen och sa att jag bara skulle ringa ett samtal. Jag låtsades slå in ett nummer och när dem inte tittade längre drog jag upp det pappersliknande föremålet han placerat i min ficka. Två biljetter till deras konsert i Yorkshire, jag log för mig själv och sprang ikapp Zayn.
''Och hur tror du jag ska kunna få mig till Yorkshire när jag inte ens har ett sommarjobb?'' sa jag och tog fram mina RayBan glasögon.
''Jag antar väl att du och den personen som du går med åker med oss?'' svarade han.
''Jaså? Har killarna gått med på det eller?'' jag tittade ner på mina solbrända ben och han svarade med ett enkelt ''Ja'' och log det fina leendet han kan.

Med trötta steg gick jag in till mitt rum, stängde dörren och hängde väskan över min skrivsbordsstol. Jag tog sats och slängde mig över min säng, tog en av de 5 kuddarna jag hade och kramade om den.

''Ash? Är du död eller något?'' det var Claire som pratade.
''Hola amigo, vi tänkte gå på Starbucks och ta en latte eller något så stig upp innan vi tippar sängen'' sa Zack.
Jag gnuggade ögonen och kramade om Zack. ''Jag har saknat dig gubben'' gäspade jag fram och ställde mig sedan upp.
Det här blir nog det kortaste kapitlet jag någonsin skrivet och jag hinner inte göra det nå längre. Skolarbetet är viktigare och det är därför det varit så dålig uppdatering.

Jag ber om ursäkt..
Skrivet av: Elin




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback